Sommar!!!

Går igenom mina bildkorgar och sommarsuget kastar sig över mig med full kraft. Ute ett plaskigt mörkt decemberväder. Sommarbilderna fladdrar förbi på skärmen som färggranna fjärilar, så nyss och upplevt och så långt borta och arkiverat...


Tänker att till nästa vår/sommar måste jag verkligen leva i årstiderna mera fullt ut. Vara ute på hajk i mitt närområde i Ön mera flitigt. Ta med lunchen ut på holmen i älven, ro och ankra och bara studera, fotografera meditera, njuta.

Kura skymning

På promenaderna kämpar dagsljuset för att leva upp till namnet. Dagljus är att ta i. Kameran säger kväll när man försöker ratta in lite motiv. Man får testa hej vilt innan man får fram motiven ordentligt. Grönfink? kan det handla om det på denna bilden? :)

Tid

Det ligger ju i tiden jag vet, men har ni tänkt på hur mycket vi nu diskuterar klimatet och ett hållbart samhälle. Vi gör det samtidigt som vi konsumerar mer än någonsin.

Nå i alla fall så konsumeras det vilt i ena delen av samhället och i den andra återfinns de som insett att vi måste dra ned på kraven och leva miljövänligare, sopsortera, med mera.

I kvällspressen i dag tar krönikören Malin Wollin fram ett antal enkla tips hur man kan börja göra sitt för miljön, mycket enkelt och kanske talibanvarning men ändå, det är i de små "fåniga" detaljerna som rörelser uppstår och vi måste ju börja någonstans. Det är ju vi alla som måste göra det.

På jobbet blev sopsortering ett diskussionsämne mellan oss skrivbordsgrannar. Här fanns de som sopsorterade sådär till de miniutiösa som till och med vrängde kaviartuben ut och in och diskade den hahah. Där gick väl gränsen för de flesta av oss.

Men det känns förtröstansrikt att det ligger i vårt medvetande nu att vi har ansvar för vår miljö. Själv bor jag nära en återvinningsanläggning och det värmer hjärtat att se föräldrar komma med sina småpaltar och de får vara med och sortera och de är jätteduktiga. Det bådar gott för klockan är lite typ kvart över tolv nu för att vårda vårt enda klot. Men än finns det tid ,om vi börjar inse att Dom är Vi.

Vilket spår väljer du?

Jul jul......

"Känns det inte lite som att julen redan varit"? sa en journalistkollega eftertänksamt vid lunchbordet på jobbet. Hon gör vårt helgmagasin och då måste man vara mycket före i planeringen så förmodligen hade hon skrivit julstjärnor och glögg redan i slutet av oktober.

Själv är jag inte alls för julen på det sätt den firas nu. För mycket, för ytligt för upphaussat kringgärdat av en massa måsten som klistras på oss lite omärkligt.

Jag är en boren julvägrare allt mer och mer. Julen för mig är en dröm som jag kanske får drömma någon gång. Den är inte ouppnåelig alls, men den kan inte infalla än, inte riktigt än...men får man leva och ha hälsan så kanske:)

På tal om att leva så tog jag för en tid sen på mig att vara gravrättsinnehavare av en gammal grav långt bak i släkten. Farfarsfars grav hade ingen ägare i livet och jag och mina syskon kände att det fanns ett värde i att ha den kvar. Gravplatsen var köpt år 1926 för nio kronor:) Bara farfarsfar stod noterad för den, vart dom gjort av farfarsmor kan man undra:) men förr var det inte så noga me kvinnsen.

I alla fall så fick jag ett stilrent gravbrev där det nu står att gravrätten står på mig från och med nu och fram till år 3000 ! Alltså för evigt. Det svindlade faktiskt till när jag läste siffrorna. Dom förpliktar på något vis. Och gravplatsen ligger på den gamla delen av kyrkogården och riktigt vackert.

Nåja ursäkta detta till synes dystra ämne det var ju julen jag skulle klaga över:).

Nä man skulle vara en lavskrika i snöig skog. När den flyger och brer ut sina roströda fjäderpennor så bleknar solen. Vackrare än allt bling-bling som kan köpas.

Hurra!! :)

Vore jag alls det minsta åldersfixerad så skulle det i dag finnas 52 anledningar till att gräva ned sig norr om huset:) Men jag väljer att se positivt på att åren går, det blir faktiskt nästan bara bättre och bättre.

Nu är jag alltmer redo för lite större beslut och bejakar de vilda idéerna och tror att jag kan. Bara man släpper taget om oro och tveksamhet och klent självförtroende så kan man ju göra ta mig sjutton nästan vad som helst, och gå i land med det. Förtröstansfullt och spännande!

Höstkoll

Ledig dag och koll av gård och grund i Ön. Snart december och de "kvarglömda" pelargonerna levde i högönsklig välmåga i storhuset.

En mindre släktträff blev det också i gården när broder Kalle dök upp och trodde det var inbrott när ytterörren stod på vid gavel.

Nere vid älven delvis öppet vatten och lite is i vikarna. Ser ut mera som oktober än snart december och det tyckte nog den svanfamilj med fyra unga fåglar som seglade omlkring nedanför Janssons-forsen och pratade med varandra så det sjöng över den grå nejden.

November 2009, månaden med evig kvällning men också med ett lugn och skönhet.